Infanteriförband 1939 - 1945

 

 

För ett fritt Sverige - 4. jägarkompaniet I 4 - 1940-41

1940

Mot bakgrund till läget i norra Finland mobiliserades den 3 januari 1940 fältregementet I 4 med överste Rutger Gyllenram som regementschef. I. bataljon organiserades med major Ernst Ekblad som bataljonschef vid fältdepån i trakten av Hjulsbro. Vinterutrustning var anbefalld och då full vinter rådde vid inryckningen utnyttjades alla tillfällen att ge truppen utbildning på vinterutrustningen. 80 procent av de inryckande saknade vinterutbildning och förmåga att åka skidor.

Den 10 januari avgick i transportomgångar I 4 per järnväg norrut. Regementet förlades i Norrbotten med staben i Vitå, I. bataljon i Vitå och Vitåfors, II. bataljon i Jämtön och III. i Högsön. Två månaders utbildning skulle förbereda regementet för bevakning och försvar av riksgränsen i öster. I 4 ingick i V. fördelningen, som blev armékårsreserv i 2. armékåren.

Efter den kaotiska 9 april och tiden därefter ansågs inte I 4 närvaro i Norrland längre nödvändig, varvid order gav om hemtransport i omgångar med början den 16 april. Regeringen befarade ett tyskt anfall mot Skåne och regementet omgrupperades i slutet av april snabbt, efter viss omorganisation och övergång till sommarutrustning, till Skåne.

I 1940 års krigsorganisation utgick inom infanteribataljonen gevärskompaniet och bataljonstabens jägarpluton. I stället tillkom ett jägarkompani, varigenom bataljonschefen fick ett effektivt spaningsorgan i sin hand.

Hela V. fördelningen kastades in i Skåne och underställdes 1. armékåren. Fördelningens uppgift var att försvara skånekusten från Sölvesborg till Bollsvik, 20 km väster Ystad. I 4, förstärkt med en artilleridivision ur A 3, fick på sin lott det norra kustavsnittet från blekingegränsen till Stenshuvud, med kraftsamling till Åhus, den viktigaste hamnen på avsnittet. Synbarligen grupperade 4. jägarkompaniet i trakten av Brösarp.

Regementets gruppering i östra Skåne blev kortvarig.  Storkriget som bröt ut den 10 maj på kontinenten föranledde omgrupperingar av hela försvaret i Sydsverige. I. och III. bataljonerna ur I 4 avlöste I 8 med uppgiften avvärjande försvar i västra Skåne, från Rustningshamn norr Landskrona till Kopparverket söder Helsingborg. 4. jägarkompaniet föreföll ha grupperat i trakten av Sundvik, inte långt från Glumslöv.

Den 20 juni erhöll regementet order om hemtransport och avrustning och den 27 påbörjades denna, två dagar efter att Frankrike kapitulerat.

1941

Den 17 maj 1941 inryckte I. bataljon som täcktrupp för att ställas till fobef förfogande och för att lösa vissa uppgifter inom lokalförsvaret. Bataljonschef var fortfarande major Ernst Ekblad och den närmaste uppgiften blev försvar av väg- och järnvägsknutpunkten Åby, beredskap mot luftlandsättning på Kvillingeslätten samt förberedelser för ingripande mot en vid Arkösund eller Oxelösund landstigen fiende. Man grupperade i området Hultsbruk-Graverfors-Åby med staben i Åby folkskola. 4. jägarkompaniet grupperade synbarligen i trakten av Getå. Verksamheten präglades av omfattande rekognosceringar.

Den 10 juni bröt I. bataljon med underställda 13. och 14. kompanierna och förflyttades till Järvafältet norr Stockholm med uppgiften beredd att avvärja luftlandsättning. Den 22 juni. då det stora säkerhetspådraget kom, beordrades bataljonen västerut med uppgift att bevaka ett antal av de järnvägsstationer, som den tyska Engelbrechtdivisionen kring månadskiftet juni-juli skulle passera. Vid Mosås grupperade staben och 4, jägarkompaniet och vid vardera Laxå, Spannarboda, Frövi, Hallsberg och Kristinehamn grupperades ett kompani.

Sedan de tyska trupptransporterna avslutats återkom bataljonen till Linköping den 17 juli, omorganiserades till 1941 års krigsorganisation, utbildades och avrustades. Den 5 augusti hempermitterades huvuddelen av förbandet från sina fältdepåer i trakten av Hjulsbro.

 4. jägarbataljon lät tillverka detta märke hos Sporrong.  

I fält 1945 - 5. kompaniet I 44

Detta beredskapsmärke härrör från dubbleringsregementet I 44, som uppsattes 1/1 1941 av I 14 (Kungl. Hälsinge regemente) och som organiserade stab och 13. och 14. kompanierna. Ursprungligen organiserade I 21 första bataljon, I 13 den andra och I 5 den tredje. Efterhand övertog dock I 14 utbildning och ansvar för samtliga bataljoner.

II. bataljon, i vilken 5. kompaniet ingick, gjorde sammanlagt 367 tjänstgöringsdagar under beredskapstiden. Dessa förlades till Ruskola vid finska gränsen, Eda glasbruk och Torsby i Värmland, Dalarna, Haparanda och Pajala i Norrbotten. Den sista organiseringen och tjänstgöringen för II. bataljon inleddes med en månads vinterutbildning i Ragunda, följd av fälttjänstövningar i Dalarna, därefter organiserades under senare delen av mars ålderklass 1943. Denna transporterades till Funäsdalen och bildade jämte underställda underhållsförband Härjedalsgruppen. Bataljonen var Hälsinge regementes sista beredskapsbataljon och tjänstgöringen varade från den 21 mars till 21 juni 1945. Bataljonschef var den 43-årige och nybefordrade majoren Torsten Påhlgren.

5. kompaniet lät Sporrong tillverka detta beredskapsmärke från denna sista beredskapsbataljon. Som förlaga nyttjades en tändstickstavla gjord vid samma bataljon. Märkets motiv består av Funäsdalssjön och Funäsdalens kyrka i förgrunden och med Skarvarna i Funäsfjällen i fonden. Sticknålen på just detta specifika exemplar har avlägsnats och två hål har borrats, kanske för att reglementsvidrigt sys fast på fältuniformen.

 

11. skyttekompaniet I 14 - i fält 1940-1941

Detta beredskapsmärke representerar 11. skyttekompaniet III. bataljonen I 14 (Kungl. Hälsinge regemente), som låg i fält 1940-41. Den 14 april 1940 transporterades fältregementet I 14 om två bataljoner och II. bevakningsbataljonen till Värmland och tillfördes II. fördelningen. Regementschef var överste Carl Hamnström. Man fick till uppgift att nära gränsen inom området mellan Lina och Håfvilsrud samt vid Mitanderfors förhindra framstötar längs vägarna. Regementets frontutsträckning var avsevärd och den närmaste åtgärden blev att bygga spärrar vid tillfarterna över gränsen.

Efter I 14 framtransporterades II. bevakningsbataljonen (blivande III. bataljon I 14), urlastade i Torsby och grupperades efter fotmarsch den 22 april vid Stöllet. Bataljonen återgick till Gävle vid midsommartiden och organiserades som en vanlig bataljon och bildade från den 7 juli III. bataljon I 14.

I 14 omgrupperades till övre Norrlandsgruppen och påbörjades transporten från Värmland den 4 juli. Efter urlastning i Morjärv förflyttades regementet till trakten av Överkalix. III. bataljon, som efter omorganisation lämnade Gävle i mitten av juli, förenades med regementets huvuddel. I början av september återtransporterades hela regementet och hempermitterades.

I den förstärkning av gränsskyddet i Värmland som måste vidtagas i mars 1941, inkallades III. bataljonen och förflyttades till södra Värmland med förläggning i Holmedal. Denna gruppering hade bataljonen från den 16/3 - 4/6 då man avlöstes av I. bataljonen I 14 och återgick till Gävle. Skyttekompaniet lät tillverka detta beredskapsmärke hos Sporrong.

Kamratföreningen 30111 – 18.3 1942

Kamratföreningen (fältpost) 30111 tillhörde I 1 (Kungl. Svea livgarde) I. bataljonen 1. skyttekompaniet. Kompaniet mobiliserades den 12 april 1940 och dess första beredskapsinsats var att försvara Bromma flygplats. En ny uppgift blev att tjänstgöra som interneringstrupp efter att den norska I. divisionen gått över gränsen till Sverige. Man anlände till Filipstad natten mellan den 15-16 april under befäl av major Carl Sergel. Skyttekompaniet avlöstes den 22 maj.

Den 19 juni transporterades I. bataljonen till Jämtland med anledning av den tyska transiteringstrafiken. 1. skyttekompaniet, förstärkt med en pansarvärnsgrupp, en luftvärnskulsprutepluton, en ingenjörpluton och en bevakningspluton, avdelades för gränsbevakning och uppehållande försvar vid Storlien. Chef var fortfarande Carl Sergel.

I mitten av augusti transporterades 1. skyttekompaniet, som en del av fältregementet, till trakterna av Vagnhärad för fältövningar. De första dagarna i september hempermitterades kompaniet.

Från den 16 maj - 24 juli 1941 ingick 1. skyttekompaniet i lufttruppberedskapen omkring Stockholm med samtidig förbandsutbildning.

Vad som tilldrog sig den 18.3 1942 och att detta märke togs fram är inte bekant, men en god gissning är att datumet står för kamratföreningens bildande.

HÖGSÖN - KIRUNA - RÅÅ 1940

Detta beredskapsmärke togs fram 1940 av I 4 (Kungl. Livgrenadjärregementet) III. bataljon. Regementet ingick i 2. armékåren, V. fördelningen, som i sin helhet koncentrerades 8-14. januari 1940 till området norr Persöfjärden-Rånefjärden-Törefjärden i Norrbotten. Regementets III. bataljon grupperades i HÖGSÖN, I. bataljonen grupperades i Vitån/Vitåfors och den II. bataljonen i Jämtön.

Händelseutvecklingen efter den 9. april föranledde att man den 12. april grupperade III. bataljonen i KIRUNA som regementsreserv för förstärkning av försvaret av Abisko, beredd att avgå mot gränsen. Ett av dess kompanier skulle försvara Kiruna mot luftlandsättning.

Huvudstyrkan av V. fördelningen dirigerades i slutet av april till Skåne (I 4, I 12 och två artilleridivisioner A 5), där försvar skulle upptas i strandlinjen. I 4 grupperades utmed Hanöbukten. Den 10. maj omgrupperades I. och III. bataljonerna med 13. och 14. kompanierna till Skånes västkust. Ett av III. bataljonens kompanier grupperades i RÅÅ. Man utgjorde därvid en del av 1. armékåren. Detta beredskapsmärke tillverkades hos Sporrong.

15. kompaniet 1940

Många av beredskapsmärkena var mer eller mindre anonyma. Detta representerar den förra kategorin. 15. KOMP 1940 kan på det stora hela representera vilket 15. infanterikompani som helst år 1940. Det är dock troligt, numreringen tyder på det, att just detta kompani är ett etappdepåinfanterikompani eller möjligen ett kompani i en kustförsvarsbataljon. I det förra fallet borde det handla om det 15. etappdepåkompaniet, uppsatt av I 15 depå i Borås för personalersättning av fältregementet I 15. Märket är tillverkat av Palm & Co i Göteborg och är i förgyllt silver.

I 37 – TRETTIOSJUNDE INFANTERIREGEMENTET

Ett s k dubbleringsförband. I 7 (Kungl. Södra skånska infanteriregementet) erhöll uppgiften att uppsätta och organisera (från 1/4 1941) detta dubbleringsregemente. Siffran 37 fick man genom att 30 lades till 7 = 37.

Trettiosjunde infanteriregementet organiserades genom att enheter tillfördes huvudsakligen från I 7 (Södra skånska infanterireg), I 6 (Norra skånska infanterireg), A 9 (Karlsborgs luftvärnsreg), T 2 (Göta trängkår),  2. pv  I 12 (Jönköpings-Kalmar reg) samt från Int 2 (Andra intendenturkomp). I 37 ingick i den X. fördelningen. 1941 var man grupperade i II. armékårsområdet i Värmland. Regementet lät tillverka detta märke hos Sporrong.  

III. bataljonstabskompaniet

Detta beredskapsmärke representerar III. bataljonen, stabskompaniet, sannolikt I 41 som uppsattes av I 11 (Kungl. Kronobergs regemente). Dess personal lät tillverka detta beredskapsmärke hos Westins.  

I 34 – TRETTIOFJÄRDE INFANTERIREGEMENTET

Ett s k dubbleringsförband. I 4 (Kungl. Livgrenadjärregementet) erhöll uppgiften att uppsätta detta dubbleringsregemente – organiserat den 1. juli  1940. Siffran 34 fick man genom att 30 lades till 4 = 34. I 4 uppsatte regementsstaben, 13. och 14. kompanierna samt I. bataljonen. II. bataljonen upsattes av I 12 och I 6 den III. bataljonen. Detta beredskapsmärke är daterat 5/4 1943 – 1/10 1944, årsklass 1942 18 månader långa tjänstgöring.

Årsklass 1942 ryckte in i april 1943 till I 4 depå och efter avslutad utbildning placerades den vid I. bataljonen I 34. Från mars till slutet av september 1944 gjorde bataljonen beredskapstjänst i Tornedalen. Inledningsvis var I 34 förlagt till trakten av HAPARANDA för gränsbevakning. I maj förflyttades bataljonen åtta mil västerut för att arbeta med befästningar i Kalixlinjen under en månads tid, KAMLUNGE blev härvid förläggningsplats. Bataljonen återtog därefter sina ursprungliga uppgifter framme vid Torne älv. Andra hälften av juli månad deltog man i en fältövning i Kalixlinjen, med gruppering i bl a SIKNÄS.

Det förtjänar att nämnas att bataljonens 1. kompani under löjtnant Svante Sundberg i början av juli hade satts in för att röja stridsvagnsminor m/41 vid Palovaara med biträde av ett fördelningsingenjörkompani. Vid röjningen den 3 juli 1944 inträffade en våldsam explosion då tre minor utlöstes. Nio livgrenadjärer och fem ingenjörssoldater miste livet, tio man skadades mer eller mindre allvarligt. Olyckan var en av de svåraste under beredskapstiden.  I. bataljonen I 34 lät tillverka detta märke hos Sporrong.  

2. kompaniet I 4 1940

Den 24. och 25. april 1940 inleddes slutfasen av I. armékårens koncentrering till Sydsverige. I kåren ingick I, IV. och V. fördelningarna. 2. kompaniet I 4 (Kungl. Livgrenadjärregementet) ingick i V. fördelningen, som hade varit mobiliserad och grupperad vid finlandsgränsen under finsk-ryska vinterkriget. 2. kompaniet i I. bataljonen hade sedan januari 1940 varit grupperad i VITÅFORS i Norrbotten.

Läget krävde emellertid att kompaniet den 26. april 1940 omgrupperades till VITEMÖLLE i sydöstra Skåne. Efter ytterligare en omgruppering den 10. maj till ÅLABODARNE på Skånes västkust erhöll kompaniet uppgiften avvärjande försvar. Detta beredskapsmärke togs fram för 2. komp I 4 efter tjänstgöring i såväl norra som södra Sverige under 1940. Man lät tillverka märket hos Sporrong.

Fältpost 22323

Fältpost 22323 är ett beredskapsmärke från I 20 (Kungl.Västerbottens regemente), II. bataljonen, 7. skyttekompaniet. Att detta kompani bl a hade sina uppgifter och förläggning långt upp i norr framgår av märkets motiv – ett renhuvud framför en fjällkedja.

II. bataljonens 7. skyttekompani var grupperat i december-april 1939/1940 i Haparanda och i maj/juni 1940 i västra Värmland, i maj-juli 1941 i Tärna, i mars-september 1942 i Hemavan/Västansjö, i april 1943 deltog man i den s k Bjurholmsmanövern i Västerbotten, i september-november 1944 i Gällivare/Karesuando. Kompanichef 1939/40 var kapten Blomberg och 1942 löjtnanten i reserven Sundqvist. Skyttekompaniet lät tillverka märket hos Sporrong.

Fältpost 31123

Fältpost 31123 är ett beredskapsmärke från I 50 - ett s k dubbleringsförband. I 20 ( Kungl. Västerbottens regemente) erhöll uppgiften att uppsätta och organisera detta dubbleringsregemente. Siffran 50 fick man genom att 30 lades till 20 = 50. Fältpost 31123 utgjorde detta dubbleringsregementes II. bataljon, 7. skyttekompani. Att detta kompani bl a hade sina uppgifter och förläggning långt upp i norr framgår av märkets motiv – en gnistrande kall polarnatt.

II. bataljonens 7. skyttekompani var grupperat i januari-juli 1941 i Myllyjärvi och Armasjärvi, i mars-juni 1942 i Övertorneå/Orjasjärvi, i juli-augusti 1943 i Gällivare, i januari-mars 1944 i Tärna/Västansjö, i november-januari 1944-45 i Karesuando/Gällivare. Kompanichef i januari 1941 var löjtnanten i reserven Janson. Skyttekompaniet lät tillverka märket hos Sporrong.

III. bataljonen I 41

Ett s k dubbleringsförband. I 11 (Kungl. Kronobergs infanteriregemente) erhöll uppgiften att uppsätta och organisera detta dubbleringsregemente. Siffran 41 fick man genom att 30 lades till 11 = 41. Regementet var organiserat från 1/7 1940.

III. bataljonen uppsattes av I 7 med major Axel W. Berg som chef. Även II. bataljonen uppsattes av I 7, medan I. bataljonen och regementsstaben uppsattes av I 11. III. bataljonen gjorde beredskapstjänst i Värmland 1941, i Skåne 1942, i Södermanland och Skåne 1943, i Skåne 1944 och i Tornedalen 1945. Bataljonen lät tillverka detta beredskapsmärke hos Sporrong.

I 34 vid PIILIJÄNKKÄ den 2. januari 1942

Ett s k dubbleringsförband. I 4 (Kungl. Livgrenadjärregementet) erhöll uppgiften att uppsätta detta dubbleringsregemente – organiserat den 1. juli 1940. Siffran 34 fick man genom att 30 lades till 4 = 34. Dess tre bataljoner uppsattes med vardera en bataljon av I 3, I 4 och I 6.

Att detta regemente vid denna tidpunkt hade sina uppgifter och förläggning långt upp i norr framgår av märkets motiv, norrsken över ett norrländskt landskap. PIILIJÄNKKÄ är en djup myr väster om Haparanda och här låg under beredskapstiden ett av Tornedalens 28 barackläger. En kuriositet i sammanhanget är att märket anger PIJLIJÄNKKÄ – en lätt felstavning. Regementet lät Sporrong tillverka märket.

34. etappdepåinfanterikompaniet 1940

Detta beredskapsmärke har tillverkats för 34. etappdepåinfanterikompaniet, som uppsattes av I 4 (Kungl. Livgrenadjärregementet). Ett etappdepåinfanterikompani ingick i personalersättningsorganisationen och skulle tillhandahålla personal och materiel efter inträffade stridsförluster eller andra vakanser. Förbandet var som regel sammansatt av äldre värnpliktiga. Kompaniet lät Sporrong tillverka detta märke i förgyllt silver.

I 12 – jägarplutonen 1944

Detta beredskapsmärke representerar I 12 (Kungl. Jönköpings-Kalmar regemente) jägarplutonen. Den svenska militära terminologin utökades 1942 med ett nytt begrepp, fria kriget. Uppgiften för en fri jägartrupp var att försvåra fiendens underrättelse-, sambands- och underhållstjänst samt i övrigt tillfoga honom skador och förluster. Först långt senare gavs detta begrepp en fast organisation.

Under februari-april 1944 utbildades jägarförband i de olika militärområdena , totalt ca 46 plutoner eller 9300 man. Dessa blev självständiga jägarplutoner. Den jägarpluton som utbildades vid I 12 lät Sporrong tillverka dess märke.  

FÄLTPOST 42307

Bakom fältpost 42307 dolde sig 7. krigsbyggnadskompaniet , som uppsattes av I 15 (Kungl. Älvsborgs regemente). Symboliken i märket, en spade och en yxa, stämmer väl överens med kompaniets uppgifter. Detta beredskapsmärke lät man tillverka hos Sporrong.  

II.  bataljonen I 11 vintern 1943-44

Detta beredskapsmärke representerar II. bataljonen I 11 (Kungl. Kronobergs regemente), som var grupperad i Övertorneå vintern 1943-44 mellan den 12/11 1943 och den 2/2 1944.

En beredskapsman berättar: "Bataljonens beredskapsvakt i Övertorneå i Norrbotten 1943-44 var ganska lugn. Snön hade kommit dagen innan vi kom dit, och skymningen sänkte sig tidigt över våra baracker. Det fanns inte så många tillfällen till förströelser, och tjänsten var ganska enformig. Fritiden utfylldes med skidåkning, läsning av fältbiblioteksböcker, kortspel och ibland av ett besök av en fältartistgrupp. Kylan var ibland mycket besvärande för oss sörlänningar".

Bataljonen lät tillverka detta beredskapsmärke hos Sporrong.

I 7 - V.  bataljonen 1941

Detta beredskapsmärke representerar V. bataljonen I 7 (Kungl. Södra skånska infanteriregementet), år 1941. V. bataljon var en depåbataljon, sannolikt en etappdepåinfanteribataljon. Personalen vid bataljonen lät tillverka detta beredskapsmärke hos Sporrong.  

VOJAKKALA-GÄDDEDE - PÅ VAKT 1939-40 – 5. kompaniet I 5

Detta beredskapsmärke togs fram efter att 5. kompaniet ur I 5 (Kungl. Jämtlands fältjägarregemente) tjänstgjort 1939 i VOJAKKALA vid Torne Älv och 1940 i GÄDDEDE i Jämtland vid norska gränsen. I december 1939 hade I 5 (ingående i VI. fördelningen i 2. armékåren) för försvar av tornedalsgränsen grupperats mellan Kukkola i norr och Övre Vojakkala i söder. Major Alf Meyerhöffers II. bataljon grupperades på avsnittet Toivolansaari - Övre Vojakkala. Bataljonens 5. kompani, under befäl av kapten Yngve Fraenkel, grupperades längst i söder vid Övre Vojakkala.

För försvar av Jämtland och Härjedalen fanns den 9. april 1940 bara II. bataljonen (under demobilisering och hemförlovning) I 5 omedelbart tillgänglig. Den hade återkommit från övre Norrland den 6. april. På morgonen den 9. stod bataljonen på kaserngården för att avtackas av regementschefen, överste Stenbeck, då utbildningsofficeren, överstelöjtnant Nils von Heijne, skyndade fram och meddelade regementschefen vad som hänt i Norge och Danmark.

Bataljonen, där 5. komp ingick, fick nu order om att omgående göra sig klar för transport till gränsen. Först på plats var 5. kompaniet under Fraenkel, som anlände till Gäddede redan kl 21. Bataljonen i sin helhet hann dock fram först dagen därpå och kunde grupperas så att alla vägar mot Norge var försvarade. Färgerna i märket symboliserar Sverige, Finland och Norge och 5. kompaniet lät tillverka märket hos Sporrong.

I 19 – 1. tunga pluton

Detta beredskapsmärke representerar 1. tunga pluton i I. bataljonen I 19 (Kungl. Norrbottens regemente). Dess baksida är graverad så. Den 1. tunga plutonen ingick som självständig pluton i I. bataljonen. I denna ingick en kulsprutetropp och en granatkastartropp. 1939/40 var löjtnant S. Baeckström plutonchef och förbandet tjänstgjorde hösten 1939 i Tornedalen och från april 1940 i området Abisko-Riksgränsen.

NOWODWOR – MOB 1939-40

I 5 (Kungl. Jämtlands fältjägarregemente) lät tillverka detta beredskapsmärke med anledning av de beredskapsinsatser regementet deltog i under åren 1939-40. Märkets motiv, fanan från slaget vid NOWODWOR,är regementets ordinarie, men baksidan har försetts med tillägget MOB 1939-40. Att detta märke användes även längre fram under beredskapen framgår av denna baksida med årtalet 1943. Sporrong och Westin tillverkade märkena.

 

I 41 – I. bataljonen 1945

Ett s k dubbleringsförband. I 11 (Kungl. Kronobergs infanteriregemente) erhöll uppgiften att uppsätta och organisera detta dubbleringsregemente. Siffran 41 fick man genom att 30 lades till 11 = 41. Regementet var organiserat från 1/7 1940. I. bataljonen uppsattes av I 11, medan den II. och III. bataljonen uppsattes av I 7.

Bataljonen var 1945 grupperad i helsingborgstrakten i Skåne och i Ore i Dalarna. Märkets motiv, Kärnan, symboliserar grupperingen i Helsingborg. Man lät tillverka detta beredskapsmärke hos Sporrong.

SKIDLÖPARBATALJONEN

Detta beredskapsmärke representerar I 19 (Kungl. Norrbottens regemente) skidlöparbataljon.

Den 5. oktober 1910 ryckte 372 värnpliktiga från landets dåvarande 25 inskrivningsområden in i Boden för att utbildas under vinterförhållanden. Det var annorlunda och ett nytt förband hade skapats, SKIDLÖPARBATALJONEN vid Norrbottens regemente.

Efter det sovjetiska angreppet på Finland den 30. november 1939 grupperades skidlöparbataljonen den 2. december vid Övertorneå. Grupperingen bibehölls under hela det s k vinterkriget. Efter det tyska angreppet på Norge 9. april 1940 förlades skidlöparbataljonen med huvuddelen till Abisko samt med plutoner vid Sjangeli och Riksgränsen. Här tjänstgjorde skidlöparbataljonerna liksom de efterföljande jägarbataljonerna intill krigsslutet.

Skidlöparbataljonerna levde kvar till 1942, då de omorganiserades till jägarbataljoner. Den 7. februari 1943 uppsattes Norrbottens regementes jägarbataljon i Kiruna och efterföljdes den 1. juli 1945 av Arméns Jägarskola (AJS) i Kiruna. Detta märke togs fram under beredskapstiden och man lät Sporrong svara för tillverkningen.

I 6 – I 7 – I 11 – I 20 – 1940-1941

Detta beredskapsmärke togs fram 1941 gemensamt för I 6, I 7, I 11 och I 20. Enheter ur dessa regementen ingick i I 36, ett s k dubbleringsregemente som uppsattes av I 6 den 1. oktober 1940. I 6 organiserade staben samt 13. och 14. kompanierna – I 7 organiserade I. bataljonen – I 11 organiserade II. bataljonen – I 20 organiserade III. bataljonen. Regementet hade uppgifter i såväl Tornedalen som i Skåne. Detta beredskapsmärke tillverkades hos Sporrong.

18. kompaniet - I 7 - kamratförening

Detta beredskapsmärke (ca 1944) härrör från 18. kompaniet, som var ett depåkompani/utbildningskompani vid I 7 (Kungl. Södra skånska infanteriregementet). Utbildningen var förlagd till Revingehed och kompaniet bestod sannolikt av s k efterutbildade, vilka p g a kategoriklyvningen efter 1925 års försvarsbeslut tidigare inte gjort värnpliktstjänst. Dessa överåriga, 35-åringar var inte ovanligt, fick nu dra på sig kronans kläder och göra sin del av beredskapen.

Märkets centrum prydes av den s k dubbeleken, symbolen för Heden och Södra Skåningarna och som står 100 m sydväst om officersmässen.  Kamratföreningen lät framställda märket hos Westin.

I 46

Detta beredskapsmärke härrör från dubbleringsregementet I 46, som uppsattes 1/4 1941 av I 16, som organiserade stab och 13. och 14. kompanierna. I 8 organiserade första bataljonen, I 4 den andra och I 1 den tredje bataljonen. Moderförbandens regementsnummer syns i märket. Regementet gjorde beredskapstjänst 1/4 till 16/8 1941 under befäl av översten CA Ehrensvärd och ingick i X. fördelningen under befäl av generalmajor Hjalmar Falk. I 46 var grupperat söder Karungi.

Den 2. augusti avtackades regementet. Regementschefen hade låtit tillverka beredskapsmärket i silver, utdelat som belöning för särskilt förtjänstfulla prestationer samt som 1. pris vid idrottstävlingar. På detta sätt ej ihågkomna, kunde förvärva märket för 40 öre - men då bara i brons. Det är det senare märket som här visas och det framställdes hos Sporrong.

14. komp I 9 15/4 - 15/9 1940

Detta beredskapsmärke representerar 14. kompaniet I 9 (Kungl. Skaraborgs regemente), som låg i fält 15/4 - 15/9 1940. Efter den tyska inmarschen i Norge grupperades regementet under denna tid som kårreserv i trakterna av Mellerud. Regementschef var överste Arthur Nordenswan och chef för 14. kompaniet var kapten Einar Löf. Man ingick i III. fördelningen under befäl av generalmajor E. Malmberg, som i sin tur var en del av 2. armékåren under befäl av general Nygren. 14. kompaniet transporterades med tåg till Mellerud där avlastning skedde natten till den 17. april. Gruppering skedde i Råbäck.

I början av maj stod det klart att regementets tid som kårreserv led mot sitt slut. ÖB hade anbefallt att linjen Vänersborg-Uddevalla skulle befästas, i vilken från Norge eventuellt inbrytande tyska styrkor skulle hejdas. I 9 uppdrogs att försvara och befästa avsnittet mellan Vänersborg och sjöpassen Kyrkesjön/Grindsjön, ca 15 km. 14. kompaniet förlades i trakten av Öxnered för att utföra sin del av befästningsarbetet.

Den 14. juli bröt 14. kompaniet upp för nya uppgifter i Dalsland. Förläggning intogs i Dals Ed den 17. juli. Stridsövningar i bataljons- och regementsförband, samövningar med artilleri och kavalleri, marschträning och fysisk träning stod på dagsprogrammen. Dalslandsvistelsen avslutades med en fördelningsövning 2.-6. september och en kårövning 8.-14. september. Den 21. september gick 14. kompaniet i fältdepå i Skultorp och hemförlovades.

Märkets symbolik, ett tält, får anses vara ett tecken på fältliv och fältmässighet. Kompaniets personal lät tillverka detta beredskapsmärke hos Westin.

I 46 – 12. jägarna 1941

Ett s k dubbleringsförband. I 16 (Kungl. Hallands infanteriregemente) erhöll uppgiften att uppsätta och organisera detta dubbleringsregemente. Siffran 46 fick man genom att 30 lades till 16 = 46. I 46 var organiserat från 1/4 1941. Regementets 3. bataljon utbildades av I 1 depå och dess 12. kompani var ett jägarkompani, benämnt Jägarna. Kompaniets personal lät Sporrong tillverka detta beredskapsmärke.

Fältpost 10213

Detta beredskapsmärke med texten Fältpost 10213, representerar 3. skyttekompaniet I. bataljonen I 19 (Kungl. Norrbottens regemente). Märkets symbolik, en bajonett, får anses vara infanteriförbandets. 1939/40 var kapten B. Axelson kompanichef och förbandet tjänstgjorde hösten 1939 i Tornedalen och i området Abisko-Riksgränsen från april 1940.

6. kompaniet I 4 - Jämtön - Hanöbukten - Myllymäki 1940-1941  

Den 24. och 25. april 1940 inleddes slutfasen av I. armékårens koncentrering till Sydsverige. I kåren ingick I, IV. och V. fördelningarna. 6. kompaniet II. bataljonen I 4 (Kungl. Livgrenadjärregementet) ingick i V. fördelningen. 6. kompaniet var sedan januari 1940 grupperat i JÄMTÖN mellan Luleå och Kalix under finsk-ryska vinterkriget.

I april samma år grupperades kompaniet och bataljonen utmed HANÖBUKTEN i östra Skåne. I augusti 1941 ryckte kompaniet in i tornedalsställningen och grupperades i MYLLYMÄKI i Kuivakangas socken norr om Övertorneå. Detta beredskapsmärke, tillverkat hos Sporrong, togs fram för kompaniets personal efter fälttjänstgöring i såväl norra som södra Sverige.

I 31 - september 1940 -- mars 1941

Detta beredskapsmärke härrör från dubbleringsregementet I 31, som uppsattes 1/10 1940 av I 1, som organiserade stab och 13. och 14. kompanierna samt den första bataljonen. Ursprungligen organiserade I 2 andra bataljonen och I 17 den tredje. Regementet gjorde beredskapstjänst från oktober 1940 till mars 1941 i Tornedalen under befäl av överstelöjtnanten Gunnar Berggren. Stabschef var överstelöjtnant Erik Beckman. Trakterna av Kuivakangas utgjorde förläggning och man var förlagd i tält hela vintern.

En beredskapsman berättar - "Dessa inreddes efter hand med förstugor, trägolv, träfiberplattor ett stycke upp på väggarna och elektriskt ljus. Med stor uppfinningsrikedom och mycket arbete skapades så småningom en förläggning, som var någorlunda dräglig".

Detta beredskapsmärke, som ursprungligen är en minnesjetong som försetts med nål, bär på baksidan en bild av en tältförläggning med rykande tältkaminer under sprakande norrsken.

I 46

Detta beredskapsmärke härrör från dubbleringsregementet I 46, som uppsattes 1/4 1941 av I 16, som organiserade stab och 13. och 14. kompanierna. I 8 organiserade första bataljonen, I 4 den andra och I 1 den tredje bataljonen. Moderförbandens regementsnummer syns i märket. Regementet gjorde beredskapstjänst 1/4 till 16/8 1941 under befäl av översten CA Ehrensvärd och ingick i X. fördelningen under befäl av generalmajor Hjalmar Falk. I 46 var grupperat söder Karungi.

Den 2. augusti avtackades regementet. Regementschefen hade låtit tillverka beredskapsmärket i silver, utdelat som belöning för särskilt förtjänstfulla prestationer samt som 1. pris vid idrottstävlingar. På detta sätt ej ihågkomna, kunde förvärva märket för 40 öre - men då bara i brons. Det är det förra märket som här visas och det framställdes hos Sporrong.

FÄLTPOST 22211

Bakom fältpost 22211 dolde sig 1. kompaniet I. bataljonen I 12 (Kungl. Norra Smålands regemente). Kompanichef 1940 var löjtnant H Stierngranat och bataljonschef överstelöjtnant Karl Wärnberg. Bataljonen gjorde beredskapstjänst 1940 i Tornedalen samt i Skåne och Halland. 1942 var man ånyo i Skåne, 1943 och 1944-45 gjordes beredskapstjänst i Värmland. Symboliken i märket, korslagda gevär, är infanteriets.

LUPPIO-SÄTER - fältpost 30240 - 1940-43

Den 1. oktober 1940 organiserades I 35, ett dubbleringsregemente till I 5. Emellertid uppsatte I 5 depå endast regementsstab samt 13. och 14 kompanierna. I.- III. bataljonerna organiserades av i nämnd ordning I 13, I 14 och I 21. Bakom fältpost 30240 dolde sig 13. kompaniet I 35, som var regementets kulsprutekompani.

Regementet ingick i den likaså nyuppsatta VIII. fördelningen och grupperades i Tornedalen mellan LUPPIO och Övertorneå från oktober 1940 till mars 1941. VIII. fördelningen, under översten Hugo Gadd, grupperade i sin helhet mellan Lomkärr och Juoksengi och där I 35, under översten på reservstat Axel Fredrik Berg von Linde, svarade för avsnittet som nämnts ovan.

13. kompaniets gruppering i SÄTER är däremot något oklar, men det rör sig sannolikt inte om Säter i Dalarna, utan möjligen om en gårdsbebyggelse med namnet Säter ca 20 km nordväst om Östersund. Detta kan ha varit en fältdepå avsedd för utbildning och övning. Kulsprutekompaniets personal lät tillverka detta beredskapsmärke hos Westins.

FÄLTPOST 24232

Bakom fältpost 224232 dolde sig 10. skyttekompaniet III. bataljonen I 8 (Kungl. Upplands regemente). I 1940 års krigsorganisation ingick I 8 tillsammans med I 3 och I 10 i IV. fördelningen. Den 9 april 1940 erhölls telegrafisk order att fältregementet I 8 skulle organiseras och nio dagar senare avtransporterades man per järnväg. Under befäl av regementschefen, överste Helmer Bratt, anlände truppen till Åstorp den 23 och 24 april. Huvuddelen av styrkan förflyttades med fotmarsch till öresundskusten, medan III. bataljonen avdelades för särskilda uppgifter i Halland. Denna bataljon fick uppgifter att försvara hamnarna i Varberg och Halmstad.

Den 2 juli återförenades III. bataljonen med regementet öster om Ängelholm för transport per järnväg norrut. Det blev en lång resa. Efter drygt 50 timmar och 1750 km urlastade regementet i Morjärv. Man förlades i Kalixdalen för utbildning och för att trygga gränsen i norr. Sommaren 1940 övertogs befälet över regementet av överste Sven Ryman. I början av september återtransporterades regementet till Uppsala.

III. bataljonen var organiserad från juli till september 1941 med förläggning i baracklägren i trakten av Haparanda, där den undergick omfattande stridsutbildning.

Till västra Värmland sändes på senhösten 1942 III. bataljonen. I det vägfattiga området utmed gränsen blev förläggningen mycket spridd. Dåligt väder och dåliga förläggningsförhållanden gjorde verksamheten svår. Jul- och nyårshelgerna tillbringades i fält, men i mitten av januari 1943 återtransporterades bataljonen till Uppsala.

I 8 gjorde i sin helhet en kort beredskapstjänst under juli och augusti 1943 vid den norska gränsen i södra Värmland.

Till Tornedalen sändes III. bataljonen i april 1944 och avlöstes vid månadsskiftet september/oktober av II. bataljonen I 38.

Under större delen av beredskapen var major Gösta Lind chef för III. bataljonen och kapten Arvid Uggla chef för 10. skyttekompaniet.

Detta beredskapsmärkes symbolik - ugglan - är ett humoristiskt uttryck för kompani Uggla. Kompaniets personal lät tillverka märket hos Sporrong.

Ångermanlands regemente

I 1941 års krigsorganisation erhöll även de s k dubbleringsregementena förbandsbenämningar, som i vissa fall knöt an till äldre tradition (Ångermanlands regemente existerade 1646-1661) och i andra till delar av förbandens respektive upptagningsområden. I 51, dubbleringsregemente till I 21 - Kungl. Västernorrlands regemente - erhöll den officiella benämningen Ångermanlands regemente. Regementet ingick i XII. fördelningen tillsammans med I 14, I 44, A 24 och XII. kavalleribataljonen.

Ambitionen från arméstabens sida var att höja dubbleringsförbandens status genom ett slags permanent namn. Ute på truppförbanden slog dock aldrig dessa benämningar igenom och användes sällan i dagligt tal, inte ens bland officerarna.

I 51, eller Ångermanlands regemente, uppsattes den 1 augusti 1941 i samband med att en ny krigsorganisation trädde i kraft. Regementet gjorde in första beredskapsinsats hösten samma år. Dess III. bataljon tilldelades III. fördelningen, som hade försvarsuppgifter inom Västra militärområdet. Förbandet avlöstes i december av I. bataljonen ur samma regemente.

I februari 1942 transporterades regementsstaben och I. bataljonen till Värmland och införlivades med I. armékåren. Man grupperades i trakten av Charlottenberg. Den 4 mars transporterades II. bataljonen samt 13. och 14. kompanierna till Jämtland för att ingå som strategisk reserv inom Jämtlandsgruppens område. Större delen av styrkan grupperades vid Krokom, medan ett kompani avdelades för skydd av Hammerdals flygfält. Den 1 juni utgick II. bataljonen I 51 ur Jämtlandsgruppen för att tillföras Övre Norrlands trupper. I mars 1943 deltog I 51 i fördelningsövningarna i Jämtland. Hösten 1944 var Ångermanlands regemente förlagt vid Torne älv och deltog i evakueringen av den finska civilbefolkningen.

Detta beredskapsmärke bär det officiella namnet och regementets personal lät Sporrong svara för tillverkningen.

I 31 - 12. kompaniet

Detta beredskapsmärke härrör från dubbleringsregementet I 31, som uppsattes 1/10 1940 av I 1, som organiserade stab och 13. och 14. kompanierna samt den första bataljonen. Ursprungligen organiserade I 2 andra bataljon och I 17 den tredje.

Regementet gjorde beredskapstjänst från slutet av oktober 1940 till mars 1941 i Tornedalen under befäl av överstelöjtnanten Gunnar Berggren. Stabschef var överstelöjtnant Erik Beckman.

Efter två dagars järnvägsresa urlastade III. bataljon en oktoberkväll 1940 i Övertorneå för vidare landsvägstransport till byn Tapani, inte långt från Kuivakangas. Omkring den 15. - 20. januari 1941 uppmättes minus 48 grader i förläggningsområdet. Tältbivack rådde hela vintern.

En beredskapsman berättar - "Dessa inreddes efter hand med förstugor, trägolv, träfiberplattor ett stycke upp på väggarna och elektriskt ljus. Med stor uppfinningsrikedom och mycket arbete skapades så småningom en förläggning, som var någorlunda dräglig".

Befälet över 12. kompaniet var löjtnant Sandahl och bataljonschef var majoren på reservstat Hjalmar Lundberg.

                                          -------------------------------

III. bataljon, nu organiserad av I 1, underställdes i början av maj 1941 chefen för I 46, översten CA Ehrensvärd. På grund av skärpningen av läget i Tornedalen genom de tyska anfallsplanerna transporterades bataljonen den 9-11 juni till Haparanda. Då kriget bröt ut mellan Tyskland och Sovjetunionen var III. bataljonen förlagd i ett barackläger i trakten av Myllyjärvi 8 km nordväst Haparanda. Efter fälttjänstövningar i juli och 10 dagar i bivack intill St. Lappträsk ilastade bataljonen i Morjärv och urlastade i Värtan två dagar senare. Hempermittering skedde den 16 augusti.

Personalen i 12. kompaniet lät framställa detta beredskapsmärke.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Norrskensbataljonen - II. bevakningsbataljonen - V. bevakningsbataljonen

I december 1939 bildades vid I 4 (Kungl. Livgrenadjärregementet) befälskadern i II. bevakningsbataljonen, sedemera benämnd Norrskensbataljonen. Bataljonschef blev majoren Torsten Segerstråle. Med anledning av den självständiga ställning bataljonen skulle inta, tilldelades den talrikare tjänstegrenschefer än vad som var brukligt.

De värnpliktiga , som skulle bilda denna bataljon, tillhörde såväl yngre som äldre årsklasser. Den 3 januari 1940 mobiliserades II. bevakningsbataljonen och den 9 januari järnvägstransporterades man till Övre Norrland fullt vinterutrustad. Natten mellan den 11 och 12 januari urlastade man i Gällivare, Malmberget och Koskullskulle.

II. bevakningsbataljonen, nu omdöpt till V. bevakningsbataljonen, emedan den tillhörde V. fördelningen. Uppgiften var att bevaka och försvara malmfälten. Bataljonsstaben förlades i Centralskolan i Malmberget. Bevakningsbataljonen kom att dras in i händelsernas brännpunkt. Mot bakgrund av händelseutvecklingen tågtransporterades de 9 april 1940 ett kompani jämte en kulsprutepluton till Riksgränsen.  Här förlades man i Skidfrämjandets turiststation Lapplandia.

Den 10 maj kom order om att bataljonen skulle transporteras tillbaka till fältdepån i Östergötland. Efter omorganisation vid depån tågtransporterades bataljonen till Skåne och grupperades spritt, vid Simrishamn, Ystad och Saxtorp. Grupperingen var intagen den 15 maj. Även i Skåne erhöll bataljonen huvudsakligen bevakningsuppgifter. Bataljonsstaben förlades till Hammenhög. Skånevistelsen blev inte lång, redan den 18 juni återvände man till fältdepån.

Vid återkomsten blev man på nytt omorganiserade, nu till en vanlig bataljon i ett nyuppsatt fältregemente.  Norrskensbataljonen blev nu I. bataljon i fältregementet I 34, alltjämt under Segerstråles befäl.

Norrskensbataljonen blev föremål för en minnesskrift med samma namn, författad av bataljonschefen m fl. Den kunde bara inköpas av bataljonens personal och på dess bakre pärm avbildas Norrskensbataljonens symbol. Ur den kan man läsa "att den nål, som vi ständigt bär i rockslaget och som trots sin prisbillighet för oss alla har ett så högt värde, att den bäres även till civil högtidsdräkt, utgör också ett yttre tecken på samhörighet mellan oss alla och öppnar alla portar, så snart en bataljonskamrat klappar på".

Den prisbilliga nålen, framtagen för Norrskensbataljonens personal, symboliserar en granat med texten BAT, krönt av ett sprakande norrsken.

Backamo - 21. kompaniet - 2. maj 1944

Detta beredskapsmärke härrör från 21. kompaniet, som var ett utbildningskompani, sannolikt vid I 17 (Kungl. Bohusläns infanteriregementet). Utbildningen var förlagd till den gamla övningsplatsen Backamo och kompaniet bestod sannolikt av s k efterutbildade, vilka p g a kategoriklyvningen efter 1925 års försvarsbeslut tidigare inte gjort värnpliktstjänst.

Dessa överåriga, 35-åringar var inte ovanligt, fick nu dra på sig kronans kläder och göra sin del av beredskapen. Vad som tilldrog sig den 2 maj 44 är inte bekant, möjligen datum för inryckning, utryckning eller någon annan minnesvärd händelse. Kompaniets personal lät framställa detta märke i kontrollerat silver hos K&E Carlson i Göteborg.

NR (Nerikes regemente) 1943

I 1941 års krigsorganisation erhöll även de s k dubbleringsregementena förbandsbenämningar, som i vissa fall knöt an till äldre tradition (Nerikes regemente existerade 1812-1893) och i andra till delar av förbandens respektive upptagningsområden. I 33, dubbleringsregemente till I 3 - Kungl. Livregementets grenadjärer - erhöll den officiella benämningen Nerikes regemente. Regementet ingick i 1941 års krigsorganisation i XIV. fördelningen tillsammans med I 34, I 38 och A 21.

Ambitionen från arméstabens sida var att höja dubbleringsförbandens status genom ett slags permanent namn. Ute på truppförbanden slog dock aldrig dessa benämningar igenom och användes sällan i dagligt tal, inte ens bland officerarna.

I 33, eller Nerikes regemente, uppsattes den 1 juli 1940 och dess förste chef blev överstelöjtnant Olof Sjöberg. I 3 uppsatte staben, 13. och 14. kompanierna samt 1. bataljonen. 2. bataljonen uppsattes av I 8 och 3. bataljonen av I 3. Regementet drogs samman och transporterades 5 juli till trakterna av Ljungby för grundläggande förbandsutbildning. Fram till början av september deltog regementet i olika övningar, bl a armékårsfältstjänstövningarna i augusti. Den 2 september påbörjades hemtransporten till Örebro, den första beredskapstjänstgöringen var avslutad.

Den 15 september 1943 inkallades I. bataljonen för beredskapstjänstgöring i Jämtland. Bataljonen , under befäl av major Magnus Afzelius, transporterades med tåg och urlastade med huvuddelen i Duved och ett kompani i Storlien. Förläggning, för alla utom gränsbevakningsavdelningarna, blev vid Björnänge, intill Åre. Bataljonen skulle tillhöra de s k Åregruppen under överstelöjtnanten Joseph Pousettes (I 5) befäl, vid denna tid sammansatt av en infanteribataljon, en artilleridivision och ett ingenjörkompani. Uppgiften bestod i att bevaka över Storlien, Skalstugan och Anjan ledande infartsvägar och i anslutning till dessa ordna sig till försvar. Fram till tjänstgöringens avslutande hade bataljonen utöver vad som beskrivits ovan deltagit i övningar av olika dignitet. Återtransporten till Örebro påbörjades den 21 november.

Regementets personal lät tillverka detta beredskapsmärke, som bär initialerna för Nerikes regemente.

MELLA-KLUBBEN - OKTOBER - 1940 - I 31

Detta beredskapsmärke härrör från dubbleringsregementet I 31, som uppsattes 1/10 1940 av I 1, som organiserade stab, 13. och 14. kompanierna samt den första bataljonen. Ursprungligen organiserade I 2 andra bataljon och I 17 den tredje.

Beredskapsmärken kunde vara fantasifulla och anonyma - detta är ett exempel. Med all sannolikhet representerar detta märke 10. kompaniet - uppsatt av I 17 som satte upp III. bataljonen. Kompanichef var löjtnanten på reservstat, Knut Erik Mellander - därav det kryptiska MELLA-KLUBBEN. Mella var uppenbarligen kompanichefens smeknamn.

Regementet gjorde beredskapstjänst från slutet av oktober 1940 till mars 1941 i Tornedalen under befäl av överstelöjtnanten Gunnar Berggren. Stabschef var överstelöjtnant Erik Beckman.

Efter två dagars järnvägsresa urlastade III. bataljon, under befäl av majoren på reservstat Hjalmar Lundberg, en oktoberkväll 1940 i Övertorneå för vidare landsvägstransport till byn Tapani, inte långt från Kuivakangas. Omkring den 15 - 20 januari 1941 uppmättes minus 48 grader i förläggningsområdet. Tältbivack rådde hela vintern.

En beredskapsman berättar - "Dessa inreddes efter hand med förstugor, trägolv, träfiberplattor ett stycke upp på väggarna och elektriskt ljus. Med stor uppfinningsrikedom och mycket arbete skapades så småningom en förläggning, som var någorlunda dräglig".

Karlavagnen, i märkets mitt, välkänd nordlig stjärnkonstellation i stjärnbilden Stora Björnen, går i Sverige aldrig under horisonten och får väl anses representera den stjärnklara polarnatten under 10. kompaniets tjänstgöring i Tornedalen.

Personalen i 10. kompaniet lät framställa detta beredskapsmärke hos Lagerströms i Stockholm.

I 31 - I. bataljonen

Detta beredskapsmärke härrör från dubbleringsregementet I 31, som uppsattes 1/10 1940 av I 1, som organiserade stab och 13. och 14. kompanierna samt den första bataljonen. Ursprungligen organiserade I 2 andra bataljon och I 17 den tredje.

De delar av I 31, som organiserades av I 1 depå utgjordes av värnpliktiga ur 1939 årsklass efter endast 2 1/2 månads utbildning.

Regementet gjorde beredskapstjänst från slutet av oktober 1940 till mars 1941 i Tornedalen under befäl av överstelöjtnanten Gunnar Berggren (I 2). Stabschef var överstelöjtnant Erik Beckman. Chef för I. bataljonen var major Ragnar Rydberg (I 1 reserv) och bataljonen grupperades omkring Kuivakangas. Förläggningen till Tornedalen föranleddes såväl av beredskapsskäl som av behovet av vinterutbildning. Tältbivack rådde hela vintern.

En beredskapsman berättar - "Dessa inreddes efter hand med förstugor, trägolv, träfiberplattor ett stycke upp på väggarna och elektriskt ljus. Med stor uppfinningsrikedom och mycket arbete skapades så småningom en förläggning, som var någorlunda dräglig".

Efter det tyska anfallet på Sovjetunionen i juni 1941 ställdes i oktober I. bataljonen, åter under ledning av major Ragnar Rydberg, till försvarsområdesbefälhavarens i Norrköping förfogande för att försvara väg- och järnvägsknuten vid Åby, vara lufttruppberedskap närmast för Kvillingeslätten samt vara beredd att ingripa mot landstigning vid Oxelösund och Arkösund. Bataljonen grupperades vid Åby, Kvillinge, Näkna, Graversfors och Fridhem. Förläggningen utgjordes huvudsakligen av skolor och andra samlingslokaler. Bataljonen hempermitterades vid årsskiftet.

Den 12 november 1943 inkallades åter I. bataljonen, med major Carl Sergel som chef, för att avlösa täcktrupp i Tornedalen. Bataljonen vinterutrustades. Tre dagar senare skedde avtransport till Haparanda. Förläggningen var i huvudsak ordnad i baracker och tiden användes för utbildning, bl a övning i bataljonsförband. På jul- och nyårsafton ägde en kort andaktsstund rum för huvuddelen av förbandet. Därefter följde underhållning. På juldagen deltog man i julottan i Haparanda kyrka. Den 24 januari 1944 bröt bataljonen upp och kom efter fem dygns transport till Älvsjö, varefter avrustning följde vid fältdepåerna.

I. bataljonens sista beredskapstjänstgöring förlades till övre Norrland mellan den 19 januari - 8 april 1945 med major Ragnar Stenborg som chef. Man grupperade med huvuddelen vid Gällivare och Malmberget, närmast för att förhindra att svenskt territorium obehörigt utnyttjades i samband med utrymningen av norra Finland. Ett skyttekompani (3.) grupperades vid Pajala som täcktrupp med samma uppgift.

Bataljonens personal lät framställa detta beredskapsmärke hos Sporrong.

 

FÄLTSJUAN

Bakom FÄLTSJUAN döljer sig 7. kompaniet, II. bataljonen i fältregementet I 1 (Svea Livgarde). Bataljonschef var majoren Ragnar Stenborg och den första insatsen under beredskapstiden ägde rum år 1940.

Den 12 april rycker fältregementet in och organiseras, för II. bataljonens del i Handelshögskolans lokaler i Stockholm. Den 21 april transporteras man i bussar och lastbilar till Oxelösund med uppgift att försvara Oxelösunds järnverk och hamn.

Den 19 juni 1940 ilastar fältregementet vid Värtans station för tågtransport till Jämtland, Härjedalen och Dalarna. II. bataljonen grupperade i Härjedalen, 7. kompaniet jämte bataljonens tunga pluton försvarade Östra Malmagen med en framskjuten avdelning till Fjällnäs med posteringar vid Malmagens lappläger och Riksröset 149B. Avrustning och hempermittering sker i augusti.

I mitten av juli 1941 inrycker ånyo II. bataljon och omorganiseras till cykelförband. Man ilastar den 19 juli vid Stadshuskajen i Stockholm på fartyget Visby för transport till Gotland. Bataljonsstaben jämte 5. kompaniet grupperas i anslutning till Roma flygfält, 6. kompaniet vid Snäckgärsbaden vid Visby, 7. kompaniet vid Vamlingsbo på södra Gotland och 8. kompaniet vid Hemse på östra Gotland.

Tiden användes för övningar i cykeltjänst i plutons- och kompaniförband. Bataljonen deltar i en fälttjänstövning under ledning av chefen för I 18, överste Pehr Janse. II. bataljon återtransporterades den 22 september för avrustning och hempermittering.

II. bataljon inrycker den 11 september 1942 för transport till Vämland för gränsförsvar i den s k Vikeneställningen öster om Arvika där befästningsarbeten utfördes. Efter fem veckor omgrupperades bataljonen till Eda-Charlottenberg. I slutet av november hempermitterades II. bataljon.

Under senare delen av februari 1943 föryngrades bataljonen, däribland 7. kompaniet. Den 11 mars transporterades bataljonen med tåg till Malung och grupperades mellan Ennerbolsmon och Stöllet. Den 20-23 mars deltog bataljonen i fälttjänstövningar under ledning av militärbefälhavaren för V. militärområdet.

Fältregementet I 1, nu omdöpt till IB 1, inryckte den 31 mars 1944. II. bataljon, under major Carl Sergels ledning, förflyttades till Järvafältet för att i första hand ingripa mot luftlandsättning. Efter fälttjänstövningar söder om Stockholm den 9-12 maj avrustades brigaden den 19 maj och hempermitterades.

Detta beredskapsmärke med texten FÄLTSJUAN, togs fram av 7. kompaniets personal och för tillverkningen svarade Alois Ritter.

Ångermanlands regemente - 1944

I 1941 års krigsorganisation erhöll även de s k dubbleringsregementena förbandsbenämningar, som i vissa fall knöt an till äldre tradition (Ångermanlands regemente existerade 1646-1661) och i andra till delar av förbandens respektive upptagningsområden. I 51, dubbleringsregemente till I 21 - Kungl. Västernorrlands regemente - erhöll den officiella benämningen Ångermanlands regemente. Regementet ingick i XII. fördelningen tillsammans med I 14, I 44, A 24 och XII. kavalleribataljonen.

Ambitionen från arméstabens sida var att höja dubbleringsförbandens status genom ett slags permanent namn. Ute på truppförbanden slog dock aldrig dessa benämningar igenom och användes sällan i dagligt tal, inte ens bland officerarna.

I 51, eller Ångermanlands regemente, uppsattes den 1 augusti 1941 i samband med att en ny krigsorganisation trädde i kraft. Regementet gjorde in första beredskapsinsats hösten samma år. Dess III. bataljon tilldelades III. fördelningen, som hade försvarsuppgifter inom Västra militärområdet. Förbandet avlöstes i december av I. bataljonen ur samma regemente.

I februari 1942 transporterades regementsstaben och I. bataljonen till Värmland och införlivades med I. armékåren. Man grupperades i trakten av Charlottenberg. Den 4 mars transporterades II. bataljonen samt 13. och 14. kompanierna till Jämtland för att ingå som strategisk reserv inom Jämtlandsgruppens område. Större delen av styrkan grupperades vid Krokom, medan ett kompani avdelades för skydd av Hammerdals flygfält. Den 1 juni utgick II. bataljonen I 51 ur Jämtlandsgruppen för att tillföras Övre Norrlands trupper. I mars 1943 deltog I 51 i fördelningsövningarna i Jämtland. Hösten 1944 var Ångermanlands regemente förlagt vid Torne älv och deltog i evakueringen av den finska civilbefolkningen.

Detta påkostade beredskapsmärke, stort som en mindre plakett, tilldelades sannolikt särskilt välförtjänta personer. I detta fall kapten Nils Andreas Nilsson, född 1882, som den 2/10 1944 förlänades denna enligt gravyr å baksidan, förmodligen i samband med evakueringen av den finska civilbefolkningen i Tornedalen. N.A. Nilsson var fanjunkare i I 21 reserv, landstormsofficer i Stockholms inskrivningsområde, men konstituerades till kapten 61 år gammal i I 21 reserv i januari 1944.

Beredskapsmärket bär det officiella namnet och regementets personal lät Sporrong svara för tillverkningen.

I 12 – Pionjäravdelningen - 1941-1942

Detta beredskapsmärke representerar I 12 (Kungl. Jönköpings-Kalmar regemente) och sannolikt depån, inte fältregementet. Åren 1941-1944 stampades det ena kompaniet efter det andra fram vid infanteriregementena beroende på att även dubbleringsregementena skulle bemannas.

För att rationalisera utbildningen bildades en särskild pionjäravdelning, som utbildade soldaterna i pionjärtjänst. PI-AVD var förmodligen en löst sammansatt avdelning vid depån åren 1941-1942, möjligen utanför ordinarie organisation. Personalen vid denna avdelning lät Sporrong tillverka detta märke.

SS 1940 - Signalkompaniets signalister

Detta beredskapsmärke härrör från det stabssignalförband, som betjänade militärbefälstaben och de militära tråd- och radionäten inom Gotlands militärområde under hela beredskapstiden. Förbandet benämndes Signalkompaniet, ingick i Gotlands trupper och utbildades och organiserades av I 18 (Kungl. Gotlands infanteriregemente).

Det var förlagt 1939 inledningsvis till Tingstäde, men omgrupperade inom kort till Visborgsslätt. Kompanichef 1939-1940 var kapten Eric Källström. År 1941 namnändrades förbandet till 41. signalkompaniet efter viss omorganisation. SS 1940 står för Signalkompaniets signalister, som bildade en kamratförening detta år.

Tillbaka till huvudsidan