1940 – ett anonymt beredskapsmärke för kavalleriet

Många beredskapsmärken är mer eller mindre anonyma. Detta tillhör definitivt den förra kategorin. Vad man dock kan konstatera är att symboliken är kavalleriets – med hänsyn till riksvapnet - möjligen på en hög nivå. Kanske togs detta märke fram för att stärka den egna identiteten i en orolig tid.

IV. kavalleribataljonen

Detta beredskapsmärke representerar IV. kavalleribataljonen, som uppsattes av K 1 (Kungl. Livregementet till häst).

Bataljonen mobiliserades första gången i april 1940 och transporterades till Skåne där man grupperades som fördelningsreserv (IV. fördelningen) nordväst Svedala i trakten av Torup och Skabersjö. Därifrån skulle man vara beredd att ingripa mot landstigning vid Malmö och Trelleborg. Bataljonschef var major Per Brändström.

Redan den 10 maj kom order om omgruppering av IV. fördelningen. På järnväg och landsväg transporterades bataljonen till Värmland och grupperade i trakterna av Torsby. Bataljonens stridsuppgift blev nu att förhindra överraskande fientliga framstötar längs vägarna från riksgränsen. Den 16 september ilastade bataljonen för återtransport till fältdepån i Stockholm.

Bataljonen gjorde därefter beredskapstjänst åter i Värmland 1941, i Östergötland 1942 och vid Enskede och i Värmland 1944.

Personalen lät Sporrong tillverka märket.

XIV. kavalleribataljonen - stabsskvadronen 1942

Detta beredskapsmärke representerar XIV. kavalleribataljonens stabsskvadron (S) år 1942. Stabsskvadronen var en organisatorisk nyhet, föranledd av 1941 års krigsorganisation. Kavalleribataljonen uppsattes av K 1 (Kungl. Livregementet till häst) år 1941 och dess premiär i beredskapstjänstgöringen förlades till Härjedalen i slutet av juli samma år.

Bataljonschefen (ryttmästare Gösta de Geer) erhöll befälet över den s k Härjedalsgruppen, vilken förutom kavalleribataljonen kom att omfatta ett gränsförsvarskompani, en gränsförsvarspluton, d v s två landstormsförband, samt 3. batteriet ur A 4. Stridsgruppens uppgift var att uppta fördröjande strid från Fjällnäs och Hamrafjäll samt avvärjande försvara Funäsdalen. Omkring den 20 september återvände bataljonen till Stockholm för att gå i fältdepåberedskap.

År 1942, som märket härrör från, underställdes i september bataljonen tillsammans med fyra infanteribataljoner och en artilleridivision chefen för 1. armékåren, generalmajor Axel Rappe. Bataljonschef var ryttmästare Georg F:son Burman och chef för stabsskvadronen var löjtnant Carl Bonde. Kavalleribataljonen avtransporterades från stockholmsområdet de 13 september till Värmland där den förlades såsom kårreserv fem km väster om Kil med stabsskvadronen i Fagerås. Omkring den 15 november hemtransporterades bataljonen för att ånyo gå i fältdepåberedskap.

Vintern 1943-44 gjorde bataljonen åter beredskapstjänst i Värmland samt senare under 1944 vid Enskede-Segeltorp-Aspudden.

Personalen vid stabsskvadronen lät Sporrong tillverka detta  beredskapsmärke.

1. kavalleribrigaden 1940 - trafikpluton

Den krigsorganisation, som fastställdes att gälla från 1937 för fältarmén, utgjordes av sex fördelningar jämte en självständig kavalleribrigad. Efter diverse turer kom denna brigad att från den 1. april 1940 organiseras på en brigadstab (ur K 1), en kavallerigruppstab (ur K 2), tre kavalleribilbataljoner (ur vardera K 1, K 2 och K 3), en motoriserad artilleridivision (ur A 6) och ett motoriserat ingenjörkompani (ur Ing 1).

Kavalleribrigaden hade nu funnit sin slutliga form och benämndes 1. kavbrig. Fullständig motorisering hade genomförts, inte en enda häst ingick i organisationen. Brigadchef var överste Henry Peyron. Detta beredskapsmärke härrör från 1. kavalleribrigaden år 1940. TRF-PL står för trafikpluton, vilken hade trafikregleringsuppgifter inom brigadens uppmarsch- och grupperingsområde.

Från 1. augusti 1941 omdöptes denna brigad till 8. motorbrigaden och från 1. oktober 1942 till 8. pansarbrigaden (PB 8). Sålunda kan den självständiga kavalleribrigad, vars krigsorganisation fastställdes 1937, i rakt nedstigande led följas in i modern tid. Beredskapsmärket tillverkades av Sporrong.

XV. kavalleribataljonen - pansarbilskvadronen

I 1941 års krigsorganisation skulle  K 4 (Kungl. Norrlands dragonregemente) ställa upp en helt ny bataljon, XV. kavalleribataljonen, avsedd för det blivande VI. militärområdets egen fördelning, XV. fördelningen.  I mitten av september 1941 mobiliserades bataljonens 1. ryttarskvadron som tillfördes den s k Övertorneågruppen. Förläggning blev i de relativt nyuppförda baracklägren i Orjasvaara och Pirttimaa. Man underställdes chefen för I 50 med uppgift att trygga Övertorneå mot kuppföretag. I mitten av december avlöstes 1. ryttarskvadronen av bataljonens 2. skvadron, som nu var vinterorganiserad om ryttarskvadron.

Den s k februarikrisen 1942 föranledde att kavalleribataljonen i sin helhet mobiliserades den 24. februari med transportberedskap från den 27. Chef för bataljonen blev major David Hermelin. I början av mars transporterades bataljonen till tärnaområdet, där den underställdes chefen för I 20. Stridsgruppens uppgift var att hindra fientlig trupp från att framtränga över riksgränsen mot Tärna och Dikanäs. Kavalleribataljonen grupperades som reserv i Forsmark. Uppdraget blev dock kortvarigt och redan den 22. april hemtransporterades hela bataljonen.

Från mitten av september 1943 till mitten av november var kavalleribataljonen förlagd till Övertorneå och Pirttimaa barackläger. Sista gången som bataljonen i sin helhet togs i anspråk var i slutet av juli 1944, då den deltog i evakueringen av befolkningen i Nordfinland i samband med striderna mellan finnar och tyskar. Övertorneå och Pajala var grupperingsplatserna. Bataljonen avlöstes de första dagarna i oktober för att återvända till Umeå. Såväl under 1943 som under 1944 var majoren Sven Littorin bataljonschef.

Detta beredskapsmärke, vars motiv utgörs av pansarbil m/40, representerar XV. kavalleribataljonens pansarbilskvadron. 1942 överfördes pansarbilskvadronen till de nybildade pansartrupperna. Man lät Sporrong tillverka märket.

Fältpost 27111 1940-1945

Bakom fältpost 27111 dolde sig I. kavalleribilbataljonens 1. pansarbilsskvadron, som uppsattes av K 1 (Kungl. Livregementet till häst) och som från 1939/1940 ingick i 1. kavalleribrigaden. I. kavalleribilbataljonen omdöptes senare till I. motorbataljonen.

Den 6 april 1940 mobiliserades kavalleribrigaden i sin helhet. Dess I. kavalleribilbataljon, under befäl av major Henric Lagercrantz, med 1. pansarbilsskvadronen transporterades till Skåne. Gruppering intogs i trakterna av Ljungbyhed med I. kavalleribilbataljonen i Stockamöllan. Kavalleribrigaden underställdes chefen för I. armékåren, generalmajor Erik af Edholm. Den 26 april lämnade brigaden Skåne för att grupperas som strategisk reserv i trakten av Ljungby, direkt underställd ÖB.

Redan de 8 maj förflyttades brigaden till trakterna av Ludvika och Hällefors i Bergslagen, fortfarande direkt underställd ÖB som strategisk reserv. Den 18 maj förflyttades ånyo brigaden till trakterna söder Hjälmaren där man var grupperad hela sommaren. Den 28 augusti bröt man upp för att hemtransport och för att gå i fältdepåberedskap.

1942 grupperades bataljonen, nu benämnd I. motorbataljonen, i Kalmar försvarsområde och 1944 norr om Stockholm, beredd att ingripa mot luftlandsättningar norr om Mälaren. Bataljonens 1. pansarbilskvadron avrustade 1945 i Enköping.

Detta beredskapsmärke, med en avbildad pansarbil m/40, lät man tillverka hos Sporrong.

X. kavalleribataljonen

Detta beredskapsmärke representerar X. kavalleribataljonen, som uppsattes den 1. april 1941. Denna bataljon var en s k "skrammelbataljon", uppsatt av flera mobiliseringsmyndigheter, men där huvudansvaret åvilade K 4 (Kungl. Norrlands dragonregemente). För uppsättning av bataljonsstab och 3. pansarbilskvadron svarade K 4. K 3 (Kungl. Livregementets husarer) i Skövde uppsatte 1. cykelskvadron och K 2 (Kungl. Skånska dragonregementet) i Helsingborg 2. cykelskvadron. Bataljonschef var major David Hermelin. Samtidigt uppsattes den X. fördelningen, som var sammansatt av förband ur samtliga militärområden.

X. kavalleribataljonen sammandrogs i april 1941 till trakten av Lundsbrunn norr om Skara i Västergötland. Här skulle bl a pansarbilskvadronen, den första med den svensktillverkade Lynx m/40, fram till den 1. juni inköras i samverkan med teknisk personal från Volvo. Därefter drogs hela X. fördelningen samman för fortsatt utbildning i Norrbotten och kavalleribataljonen förlades i barackläger i Leipijärvi i Tornedalen. I slutet av juli påbörjades hemtransporten. Den 1. augusti trädde 1941 års krigsorganisation i kraft, vilket medförde att fördelningarna och kavalleribataljonerna fick nya beteckningar och sammansättningar. Eftersom X. kavalleribataljonen var en "skrammelbataljon" upplöstes denna efter sin korta existens (1/4 - 1/8 1941). Dock lät personalen påpassligt Sporrong tillverka detta  beredskapsmärke.

XIII. kavalleribataljonen 2. skvadronen

Detta beredskapsmärke representerar XIII. kavalleribataljonens 2. skvadron. Denna bataljon uppsattes av K 1 (Kungl. Livregementet till häst) och var en nyformation inom ramen för 1941 års krigsorganisation. Dess 2. skvadron var ett ryttarförband.

Den 4 december 1941 mobiliserades bataljonen och avtransporterades mot norra Värmland för urlastning i Torsby. Prins Gustaf Adolf, då 35 år, blev dess förste bataljonschef. Bataljonen var vinterorganiserad, vilket bl a innebar att även 2. cykelskvadronen skulle uppträda som tolkande ryttarskvadron. Chef för denna skvadron var ryttmästare Sten Hagardt och man grupperades i trakten av Likenäs.

Bataljonen avlöste och övertog IV. kavalleribataljonens förläggningar och stridsuppgifter. Prins Gustaf Adolf tillbringade julen i fält tillsammans med sina soldater. I slutet av februari 1942 hemförlovades bataljonen för att gå i fältdepåberedskap.

1943 gjorde bataljonen ånyo beredskapstjänst i Värmland, denna gång under befäl av major Carl de Geer. 1944 gjorde bataljonen beredskapstjänst i området Tallkrogen-Hökarängen.

Personalen lät Sporrong tillverka detta  beredskapsmärke.

3. pansarbilskvadronen II. kavalleribataljonen

Detta beredskapsmärke representerar II. kavalleribataljonen 3. pansarbilskvadronen. Denna bataljon uppsattes av K 4 (Kungl. Norrlands dragonregemente). Den 1. september 1939 mobiliserades II. kavalleribataljonen under befäl av major Gösta Bergenstråhle. Chef för pansarbilskvadronen var ryttmästare Karl Otto Smitt. Bataljonsstab, cykelskvadron och 3. pansarbilskvadronen förlades i Svartbyn sydost om Boden medan ryttarskvadronen förlades i A 5 kaserner.

Emellertid blev kavalleribataljonen kvar i Norrbotten och omgrupperades i oktober till Överkalix. Härifrån utförde bataljonen omfattande rekognosceringar mot bl a Övertorneå och Juoksengi.

I mitten av november avsågs bataljonen att hempermitteras, men efter Sovjetunionens anfall på Finland den 30. november ställdes man åter på krigsfot efter att ha bytt från normal- till vinterorganisation. II. kavalleribataljonen grupperades på 2. armékårens vänstra flygel vid Korpilombolo.

1942 överfördes pansarbilskvadronen till de nybildade pansartrupperna. Märkesmotivet utgörs av pansarbil m/40. Man lät Sporrong tillverka märket.

Med 2. skvadron VI. kavalleribataljonen i fält 1939 - 1941

Detta beredskapsmärke representerar VI. kavalleribataljonens 2. skvadron, som var en cykelförband (vintertid ett ryttarförband). Bataljonen uppsattes av K 4 (Kungl. Norrlands dragonregemente). Märkesmotivet utgörs av landskapsvapnen för Västerbotten, Härjedalen, Dalsland, Värmland och Bohuslän, vilket innebär att VI. KAVBAT 1939 - 1941 tjänstgjorde som fältförband i dessa landskap.

Västerbotten/Norrbotten - Efter det sovjetiska överfallet på Finland den 30. november 1939 sattes VI. kavalleribataljonen på krigsfot. Mobiliseringen skedde i småbyar väster om Umeå under primitiva förhållanden och i bitande kyla. Bataljonschef blev överste Carl Magnus Björnstjerna och chef för 2. ryttarskvadron blev ryttmästaren Nils Åkerblom. Efter järnvägstransport grupperades bataljonen som kårreserv söder om Nederkalix och ingick organisatoriskt i VI. fördelningen, 2. armékåren. Dess uppgift var att trygga armékårens högra flank mot anfall över isen mellan Sangis älv och Töre älv.

Dalsland - I samband med den tyska ockupationen av Norge och Danmark omgrupperades bataljonen i april 1940 till trakten av Dals Ed i Dalsland. Då hade man övergått från vinterutrustning till normalutrustning. Organisatoriskt tillhörde bataljonen tillfälligt den III. fördelningen, 2. armékåren. Bataljonens stridsuppgift blev att avvärja fientligt framträngande över gränsen inom området Vassbotten-Nössemark.

Bohuslän - I slutet av april 1940 underställdes bataljonen direkt fördelningschefen såsom fördelningsreserv i trakten av Hällevadsholm och Rabbalshede.

Värmland - Omkring den 20. maj samma år omgrupperades bataljonen genom järnvägs- och landsvägstransporter till Sunne i Värmland. Den återförenades då med sin ordinarie fördelning, den f d VI. fördelningen, nu omdöpt till II. fördelningen. Bataljonen, under befäl av överstelöjtnant Colliander, blev fördelningsreserv med uppgift att förbereda motanfall i vissa angivna riktningar. Bataljonsstaben förlades i en av kavaljersflyglarna på Rottneros herrgård, Selma Lagerlöfs "Ekeby". Bataljonen i övrigt förlades i Sunne.

Härjedalen - I samband med oklarheter beträffande tillämpningen av 1940 års transiteringsavtal mellan Sverige och Tyskland uppstod den s k marskrisen år 1941. I mitten av månaden mobiliserades VI. kavalleribataljonen under befäl av  major Gerhard de Geer. Efter transport urlastade bataljonen i Hede för vidare förflyttning till trakterna av Funäsdalen.

Bataljonsstab och 1. skvadron grupperades i Funäsdalen, 2. skvadron under befäl av ryttmästare Nils Åkerblom i Ljusnedal och pansarbilskvadronen i Tännäs. Tillsammans med andra förband bildade man den s k Härjedalsgruppen med uppgift att fördröja fientlig framryckning från gränsen över Malmagen och Fjällnäs. Personalen vid skvadronen lät Sporrong tillverka detta beredskapsmärke.

2. skvadron - IX. och XV. kavalleribataljonen

Detta beredskapsmärke representerar 2. skvadron, IX. kavalleribataljonen, som uppsattes av K 1 (Kungl. Livregementet till häst) och var en nyformation inom ramen för 1940 års övergångsorganisation. Kavalleribataljonen uppsattes den 1. januari 1941 för att ingå i den likaså nyuppsatta IX. fördelningen och bestod av förband, som uppsatts av olika depåer. Dess 2. skvadron var en cykelskvadron (vintertid ryttarskvadron), som organiserades av K 4 (Kungl. Norrlands dragonregemente). 1. skvadronen uppsattes av K 3 (Kungl. Livregementets husarer) och bataljonsstaben samt 3. pansarbilsskvadronen av K 1. Den brokiga sammansättningen erhöll tillnamnet skrammelbataljon. Sommaren 1941 skulle en omsortering göras så att bataljonernas ingående delar fick endast en mobiliseringsmyndighet. Skrammelbataljonerna var ett föga önskvärt, men nödvändigt övergångsarrangemang.

IX. fördelningen under överste Nils Rosenblad, i vilken IX. kavalleribataljonen ingick under major Sven Hallonborg,  grupperades i januari 1941 i trakterna av Sunne, Arvika och i Torsby samt i Klarälvens dalgång.

I 1941 års krigsorganisation, som intogs den från 1. augusti samma år, skulle K 4 uppsätta en ny bataljon, den XV. kavalleribataljonen. 2. skvadron IX. kavalleribataljonen överfördes till den nya bataljonen och blev  2. skvadron XV. kavalleribataljonen.

2. skvadron, nu vinterorganiserad som ryttarskvadron, grupperades i mitten av december 1941 i Övertorneå. Ryttarskvadronen tillfördes "Övertorneågruppen", som i övrigt bestod av en bataljon I 50 och ett kanonbatteri ur A 5. Man förlades i  baracklägren i Orjasvaara och Pirttimaa. Uppgiften var att trygga Övertorneå mot kuppföretag. I mitten av februari 1942 avlöstes skvadronen och hempermitterades.

Den s k "Februarikrisen 1942" medförde att ånyo 2. skvadron med XV. kavalleribataljonenen i sin helhet organiserades den 24. februari. Nu med manskap från inneliggande årsklass 1940. Bataljonschef blev major David Hermelin. I början av mars transporterades bataljonen till tärnaområdet, där den underställdes I 20 och ingick i den s k Tärnagruppen. I denna ingick, förutom XV. kavalleribataljonen,  I 20, en kårdivision ur A 8 samt signal-, ingenjör- och luftvärnsförband. Stridsgruppens uppgift var att hindra fientlig trupp att framtränga över riksgränsen mot Tärna och Dikanäs. XV. kavalleribataljonen grupperades som gruppreserv i Forsmark. Redan omkring 22. april hemtransporterades hela bataljonen. Dock skulle inneliggande årsklass i 2. skvadron efter sex dagars krigspermission ånyo vara transportberedda.

Återkomna från permissionen transporterades nu XV. kavalleribataljonen till Övertorneå i Norrbotten, fortfarande under David Hermelins befäl. Man bildade tillsammans med ett kanonbatteri ur A 4 samt vissa landstormsenheter den s k "Hermelingruppen". Gruppens uppgift var att hindra fientligt framträngande längs vägarna mot Korpilombolo, Överkalix och Ekfors. Övertorneå skulle försvaras avvärjande. Huvuddelen av gruppen förlades i de då relativt nybyggda baracklägren i Orjasvaara och Pirttimaa. Personalen vid 2. skvadron lät tillverka detta beredskapsmärke hos Sporrong.

3 Pb - Töcksfors-Bograngen-Sysslebäck-Hällevadsholm-Ödskölt-Sylfaste-Ljugarn

Bakom 3 Pb döljer sig 3. pansarbilskvadronen, i III. kavalleribataljonen och vilken ingick i III. arméfördelningen. Kavalleribataljonen var ett krigsförband vid K 3 i Skövde och dess mobiliseringsplats var Klagstorp, 10 km söder om staden. Den 10 april 1940 mobiliserades förbandet med anledning av den tyska ockupationen av Danmark och Norge. Förbandschef var majoren Sigrid Gyllengahm, då 50 år gammal. Chef för pansarbilskvadronen var den då 41-årige löjtnanten Sven von Essen.

1940 - den 13 april  kl 1100 avmarscherade efter order del av bataljonstaben och 3. pbskv mot Karlstad. Man grupperade vid 17-tiden flygskyddat under träden i Teaterparken. Under kvällen erhöll bataljonschefen uppgiften att ingripa vid Töcksfors för att ta emot och avväpna norska förband, som överskred gränsen samt avvisa tysk trupp. Dit nådde man på dåliga vägar den 14 april kl 0230.

Den 15 april erhöll bataljonschefen ny order om att omgruppera till norra Värmland. Tidig morgon den 16 april påbörjades förflyttning via Torsby samtidigt som man underställdes chefen för II. fördelningen. 3. pbskv fick i uppgift att försvara Sysslebäck och Klarabro och övergångsvis även Bograngen där skvadronens huvuddel grupperades. Man var utrustade med pansarbil m/40.

I mitten av maj förflyttades nu bataljon Gyllengahm med landsvägsmarsch (staben och pbskav) och järnvägstransport (övriga delar) till trakten av Hällevadsholm i norra Bohuslän för att den 18-19 maj avlösa II. kavalleribataljonen och ta över dess uppgifter. Vad som dessförinnan tilldrog sig i Ödskölt är inte bekant.

Efter en sommar och höst av intensiva övningar avslutade III. kavalleribataljonen och dess 3. pansarbilskvadron sin första beredskapsperiod i slutet av september.

1941 - det tyska anfallet från Finland mot Sovjetunionen i juni medförde beredskapsförstärkningar fö bl a Gotlands försvar. Den 3. pansarbilskvadronen, III. kavalleribataljonen, blev inkallad till den 7 juni och överfördes den 10 i samma månad från Värtahamnen i Stockholm till Gotland. Skvadronschef var nu ryttmästare Hellmuth von Bornstedt. Skvadronen förlades vid Sylfaste, 12 km sydost Visby. Vid Ljugarn på östra Gotland hade skvadronen sannolikt en framskjuten ställning. Man återvände till depån den 1 september.

Beredskapsmärket lät skvadronens personal tillverka hos CG Svensson i Göteborg.

2. skvadron - II./VII. kavalleribataljonen

Detta beredskapsmärke representerar 2. skvadron, II./VII. kavalleribataljonen, som uppsattes av K 4 (Kungl. Norrlands dragonregemente). Bataljonen benämndes II. kavbat fram till den 1. april 1940, därefter VII. kavbat när 1940 års övergångsorganisation av krigsorganisationen intagits. 2. skvadron var en cykelskvadron, vintertid ryttarskvadron. Bataljonschefer under 1939/40 var major Gösta Bergenstråhle och ryttmästare Elias Ahlqvist.

Man hade i norr sedan december 1939 varit grupperad vid Korpilombolo med uppgift att bevaka och avpatrullera gränsen mellan Kätkesuando och Jarhois samt försvara Korpilombolo och Pajala. Bataljonen, då benämnd II. kavbat, var direkt underställd chefen 2. armékåren, generalen Oscar Nygren. Detta beredskapsmärke bör ha framtagits under 1940, då bataljonen benämndes såväl II. som VII. kavalleribataljonen.

Livskvadron K 1 - 1941

Detta beredskapsmärke representerar Livskvadron vid K 1 (Kungl. Livregementet till häst) år 1941. Skvadronen var en utbildningsskvadron vi K 1 depå.

Personalen lät Sporrong tillverka detta  beredskapsmärke.

2. skvadron/VIII. kavalleribataljonen - 1. skvadron/XV. kavalleribataljonen

2/VIII

När fälthären expanderade 1940 och den VIII. fördelningen skulle uppsättas, blev det aktuellt för kavalleriet att från den 1. oktober organisera ytterligare en kavalleribataljon, den VIII. Denna bataljon, en s k skrammelbataljon, kom att organiseras av fyra mobiliseringsmyndigheter inom kavalleriet. K 4 organiserade 2. skvadron, som normalorganiserad var en cykelskvadron. Bataljonschef blev den 46-årige ryttmästaren Hans Frick från K 3, chef för 2. skvadron blev den då 38-årige ryttmästaren Gustav Hermelin. Till bataljonsadjutant utsågs den 43-årige fanjunkaren Erik Waara.

Den VIII. fördelningens första beredskapstjänstgöring kom att från mitten av oktober förläggas till Tornedalen. Man grupperade mellan Kukkola och Juoksengi. VIII. kavbat skulle trygga fördelningens vänstra flank vid Juoksengi. Förläggnings- och uppställningsfrågorna var besvärliga och begränsade. Man lyckades dock efterhand få in både trupp och befäl i kvarter, hästarna uppställdes i lador och ladugårdar.

Kylan kom tidigt och vinterorganisation intogs i slutet av november, 2. skvadron blev en ryttarskvadron. Vintern  ägnades huvudsakligen åt utbildning och fälttjänstövningar. I början av mars 1941 påbörjades hemtransport och avrustning.

1/XV

I 1941 års krigsorganisation fastställdes att K 4 från den 1. augusti 1941 skulle mobilisera II, XII och XV. kavbat, vilka ingick i fördelningarna med motsvarande numrering - omnumreringar blev därför nödvändiga. 2/VIII överfördes från VIII. kavbat (som utgick ur krigsorganisationen) till XV. kavbat som 1. ryttarskvadron. K 4 organiserade därefter samtliga enheter i bataljonen.

I mitten av september 1941 inkallades bataljonens 1. skvadron och tillfördes Övertorneå-gruppen. Man förlades i baracklägren i Orjasvaara och Pirttimaa. Uppgiften var att trygga Övertorneå mot kuppföretag. Detta var således  1/XV första beredskapstjänstgöring. I mitten av december avlöstes skvadronen av 2. skvadron och hemtransporterades.

XV. kavbat deltog i evakueringen av den nordfinska civilbefolkningen 1944 efter vapenstilleståndet mellan Finland och Sovjetunionen.

Personalen ur 2/VIII och 1/XV lät tillverka detta beredskapsmärke hos Sporrong.